Jag går längs med Floden Seine och ibland stannar jag för att studera livet runt omkring mig. Vinden är svag och solen tittar fram i jämna emellanåt. I mitt sinne dansar jag och Paris i samma takt, lugnt och behagligt. Så småningom om befinner mig på Pont des Arts. Det som utmärker bron är ju förstås, « cadenas d’amour « , kärlekshänglås, en symbol för evig kärlek världen över. Jag ser ett ungt kärlekspar från China som fäster ett lås på bron och kyssas ömt. Jag blir varm om hjärtat och gläds med dem. Jag hade hört att borgmästaren i Paris hade beslutat att inga flera hänglås ska fästas på bron men det beslutet lyser med sin frånvaro! Med stor beundran över så många kärlekssymboler travar jag fram till Angle Quai Voltaire en gata full av exklusiva antikaffärer. Genom skyltfönstret observerar jag noggrant och nyfiket varje antikobjekt som det går att se inne i affären. Vackra gamla objekt som med stolthet talar om sin tid och historia och jag lyssnar väldigt noga för att inte missa något!
Med lätta steg fortsätter jag min färd på samma gatan. Jag får syn på ett anrikt men ändå avslappnat café, La Frégate. Det är lunchtid och jag ser att de flesta bord är upptagna med lunchgäster.
Med min knackliga franska frågar att det finns ett ledigt bord för att dricka en kopp te. Servitören svarar glatt och välkomnande: « bien sûr! Bienvenue! » och leder mig till ett fönsterbord. Jag har en utmärkt vy över både floden och Louvre. Han kommer tillbaka med menyn och jag väljer en av mina favoriter; Tarte aux pomes maison, och en kopp grönt te. Vintersolen strålar in genom fönstren och värmer både min kropp och själ! Efter en liten stund kommer servitören tillbaka och plaserar min beställning på mitt bord och säger med ett stort leende : « bon appétit »! « Merci beaucoup » svarar jag lite blygt.
Jag tittar nyfiket runt i det otroligt mysiga café bistro och lägger märke till en ung tjej som läser sin bok med stor koncentration. Tanken slog mig: när var det sist jag såg en ung människa som sitter på ett café och håller en BOK och läser och inte en mobil?!?! Jag tänker för själv och jag känner en stor tacksamhet över min dag! Imorse, utan några som helst förväntningar välkomnade jag dagen och lämnade jag helt öppet för det som skulle stå på min upptäcksfärd i världens mest besökta stad, älskade Paris!
" pagelayer-tag="pl_text">Ingen kunde utrycka det bättre än Audrey Hepburn: ”Paris is always a good idea”! Det ligger faktiskt något förtrollande över kärlekens huvudstad Paris, något som man inte riktigt kan sätta fingret på. Paris symboliserar Amour och många unga kärlekspar gifter sig just här och ännu fler åker hit för att bli upprymda av kärlekens magiska kraft. Den är melankolisk, feminin och oerhört spännande! Det är lätt att dras med Prisarnas höga fart men jag bestämmer mig att strosa runt i centra Paris och observera detaljerna som vanligtvis inte folk lägger märke till som t.ex olika former på franska balkonger, färgerna på de portarna som jag går förbi, gatumusikanters musikval, etc.
Jag går längs med Floden Seine och ibland stannar jag för att studera livet runt omkring mig. Vinden är svag och solen tittar fram i jämna emellanåt. I mitt sinne dansar jag och Paris i samma takt, lugnt och behagligt. Så småningom om befinner mig på Pont des Arts. Det som utmärker bron är ju förstås, « cadenas d’amour « , kärlekshänglås, en symbol för evig kärlek världen över. Jag ser ett ungt kärlekspar från China som fäster ett lås på bron och kyssas ömt. Jag blir varm om hjärtat och gläds med dem. Jag hade hört att borgmästaren i Paris hade beslutat att inga flera hänglås ska fästas på bron men det beslutet lyser med sin frånvaro! Med stor beundran över så många kärlekssymboler travar jag fram till Angle Quai Voltaire en gata full av exklusiva antikaffärer. Genom skyltfönstret observerar jag noggrant och nyfiket varje antikobjekt som det går att se inne i affären. Vackra gamla objekt som med stolthet talar om sin tid och historia och jag lyssnar väldigt noga för att inte missa något!
Med lätta steg fortsätter jag min färd på samma gatan. Jag får syn på ett anrikt men ändå avslappnat café, La Frégate. Det är lunchtid och jag ser att de flesta bord är upptagna med lunchgäster.
Med min knackliga franska frågar att det finns ett ledigt bord för att dricka en kopp te. Servitören svarar glatt och välkomnande: « bien sûr! Bienvenue! » och leder mig till ett fönsterbord. Jag har en utmärkt vy över både floden och Louvre. Han kommer tillbaka med menyn och jag väljer en av mina favoriter; Tarte aux pomes maison, och en kopp grönt te. Vintersolen strålar in genom fönstren och värmer både min kropp och själ! Efter en liten stund kommer servitören tillbaka och plaserar min beställning på mitt bord och säger med ett stort leende : « bon appétit »! « Merci beaucoup » svarar jag lite blygt.
Jag tittar nyfiket runt i det otroligt mysiga café bistro och lägger märke till en ung tjej som läser sin bok med stor koncentration. Tanken slog mig: när var det sist jag såg en ung människa som sitter på ett café och håller en BOK och läser och inte en mobil?!?! Jag tänker för själv och jag känner en stor tacksamhet över min dag! Imorse, utan några som helst förväntningar välkomnade jag dagen och lämnade jag helt öppet för det som skulle stå på min upptäcksfärd i världens mest besökta stad, älskade Paris!
